Okej, jag ska försöka göra mitt bästa och förklara mitt liv och allt som har hänt.

Allt som är såååååå långt och komplicerat ska jag försöka korta ner och göra till en smidig sammanfattning.

 

Förra sommaren tog jag studenten. Fy vad livet var bra då när jag tänker efter.

Jag började sommarjobba på hemtjänsten i Tyresö Kommun.

Stortrivdes och älskade verkligen jobbet, vilket ledde till att jag även blev kvar där under hösten.

Vilka underbara gamlingar jag åkte hem till varje dag och helt fantastiska kollegor jag jobbade med.

 

Hösten rullade fort förbi men jag fortsatte jobba och hade mitt leende på läpparna även fast jag bland annat jobbade heeeeela julen. 

 

I februari åkte jag till New York med Andreas och hade helt sjukt underbara dagar, vilket fantastiskt ställe.

Under våren fortsatte jag jobba och jag hade även haft turen att få träffa Madde på jobbet.

Den människan, wow.

Har nog aldrig träffat en människa som kunnat läsa av mig så bra.

Hon såg verkligen hur instängd jag var i mig själv.

Vilket tack vare henne ledde till att jag mer och mer släppte loss och kunde bli en (enligt mig) gladare Cajsa.

Vissa gillade den "nya Cajsa" och vissa gjorde inte det.

 

I somras fyllde jag 20, fick inte direkt en sådan födelsedag som man önskar sig.

Efter 4,5 år hade Andreas bestämt sig för att göra slut med mig.

 

Sommaren rullade på.

Jag kände att jag ville komma ifrån Tyreö när jag väl hade semster, så jag flög till Halmstad och umgicks med alla människor som gör mig lycklig där.

Sommaren 2017 var ändå sjukt bra när jag tänker efter.

Har nog aldrig partajat så mycket som jag gjorde.

 

Nu till hösten var det tänkt att jag bara skulle fortsätta jobba. 

Jag hade skrivit på nytt avtal och trivdes som fisken i vattnet. 

 

Men så en dag när jag och Madde hade lunch på jobbet så ringer ett okänt nummer.

Det visar sig att jag hade kommit in på högskola, på sjuksköterskeutbildningen.

Men inte var som helst heller, utan på Gotland!?

 

Tror ingen någonsin kommer förstå hur många tankar som började snurra i skallen på mig.

Och jag fick såklart panik, jag hade 2 timmar på mig att bestämma mig.

På 1,5 timme var iallafall det viktigaste fixat, ett boende. 

Så jag ringde tillbaka och tackade ja till platsen.

Sa upp mig på jobbet, packade ihop livet, jobbade min sista jobbhelg med Madde, sa hejdå till alla

och flyttade till Gotland.

 

Så nu sitter jag här på Gotland i min lilla lägenhet och ångrar inte mitt beslut någonstans.

Jag kände att jag inte riktigt hade något som höll mig kvar i Tyresö förutom familj, vänner

och det underbara jobbet.

Men jag har mina mål i livet och dom vill jag uppnå så fort som möjligt.

 

Här på Gotland kan jag lugnt säga att jag njuter av livet.

Jag har börjat i en helt fantastisk klass med såååå goa människor.

 

I min klass går även Victoria, som har varit mitt stora stöd här i början när jag egentligen

bara vill packa ihop allt och åka hem igen. 

Victoria känns som min tvilling. Hon är människan som är lik mig på alla sätt och vis.

Vi kan knappt kolla på varandra utan att börja fnissa som två 10åringar.

Samma snuskiga hjärna, samma torra humor, samma partyhumör, lika galna osv osv.

Jag tror inte jag har skippat klackarna en enda helg sen jag flyttade hit, gud vad vi har dansat ute och skapat mååååååånga minnen.

 

Sen har jag träffat sjukt många andra människor och känner verkligen att jag trivs såååå bra här.

Det finns även en människa till som jag är så tacksam för att jag träffat här.

Inget namn och inga frågor.

Men den människan har också verkligen varit min trygga punkt här, som ändå har gjort Gotland till mitt "hem".

En människa som man inte är rädd för att höra av sig till. 

En människa som jag verkligen kan vara mig själv med upp till 110%.

Som verkligen ser mig som den Cajsa jag vill vara. 

En som jag trivs med.

Trots att jag blir mobbad för att jag heter CajsaBajsa och för att jag är en bebis.

 

 

Så nu blir jag antagligen kvar här i minst 3 år, beroende på hur allt går för mig.

Och det gråter jag definitivt inte över.

Har varit så skönt att flytta till ett ställe där jag inte känner någon från början.

Där man kan börja ett nytt kapitel i livet och väljer själv vad man vill berätta och inte.

Där ingen vet något om mitt liv.

Det var sjukt läskigt att flytta hit och jag har nog aldrig grinat så mycket som jag gjorde på båten över.

Men fan vad bra du är Cajsa.

Du är så jävla modig.

 

 

Detta är även en av anledningarna till att jag ville börja blogga igen.

Även fast jag ringer varje dag till mina nära och kära där hemma i Stockholm så vill jag även skriva

här hur mina dagar ser ut, så dom kan läsa det.

 

Så säg hej till den nya Cajsa.