.
Ni har säkert tyckt någon gång eller tycker just nu att livet är heeeelt underbart.
Att ni har det mesta man kan önska sig.
Jag kände iallafall så för några månader sen.
Och jag trodde helt ärligt att inget kunde ändra på det.
 
Men, sen kom flytten till Gotland.
Trodde faktiskt inget skulle förändras bara för att jag flyttade och skulle börja studera på annan ort.
Men sakta sakta sakta så gjorde det de.
 
Ni vet dom personerna som man bryr sig om så mycket?
Dom som man skulle kunna göra i stort sett allt för?
Dom som man tror man ska ha vid sin sida livet ut?
Som man tror alltid kommer finnas där för en och alltid peppa?
Och som man själv alltid finns för 24 timmar om dygnet?
 
Jag trodde jag hade ganska många människor av den sorten i mitt liv.
 
Men sakta så droppade en efter en av. 
 
Jag pratar ändå om människor som nästintill visste allt om mig.
Som jag aldrig trodde skulle vända ryggen till mig.
Oavsett avståndet.
Men tydligen så har jag haft fel tankar kring det.
 
I en vänskap är det bådas ansvar att höras av.
Och inte bara ringa när man väl behöver något.
Utan även ringa och bara fråga hur ens dag har varit.
 
För mig har vissa samtal/sms betytt väldigt mycket, när någon bara ställer frågan -Hur har du det där borta?
 
För alla där hemma vet ändå att jag flyttade hit utan att känna en endaste kotte.
Och visst var det mitt val? Absolut.
Men som sagt, ett samtal eller ett sms då och då kan ibland räcka.
 
Nu har jag haft en sådan otrolig tur att få träffa så många fina människor i min närhet här.
Jag har fått en egen liten "extrafamilj" som jag är så glad för.
Och jag säger det ofta till dom här.
För utan dom och de få hemma hade jag packat väskan för längesen.
 
Jag ska helt ärligt säga att min flytt hit har visat mig en väldans mycket.
Både bra och dåligt. 
Men det har ändå fått mig att på ett sätt "börja om" mitt liv.
Det var modigt av mig, men ändå så enormt nyttigt.
Jag har växt som människa på otroligt kort tid.
Till en människa jag älskar.
Och jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit.
 
Även fast jag saknar hem.
Oftast på kvällarna när jag sitter vid mitt middagsbord själv och äter.
Så kan jag på något sätt se ett liv i framtiden på den här ön. 
Det kanske hugger i vissa hjärtan.
Och även fast jag ÄLSKAR Tyresö, så kanske det inte är den rätta platsen för mig.
Jag trivdes som Cajsa där, men just nu trivs jag mer som Cajsa här.
 
Allt detta gjorde mig först väldigt nere och ledsen.
Men långsamt börjar jag ta mig uppåt igen.
Jag har insett att alla är värda en chans, men vem som helst är inte värd min dyrbara tid som jag lägger på mina vänskaper och den kärlek jag ger till människor jag tycker om. 
 
Jag skulle kunna fortsätta och skriva en hel bibel.
Men det tänker jag inte göra. Inte idag iallafall.
 
Till er som peppar mig varje dag.
Som frågar hur det är.
Som har tacodejter med mig över FaceTime.
Som ringer bara för att säga att ni saknar mig.
Till er här på ön som ALLTID finns här oavsett.
Ni som varit min trygga punkt här redan från första dagarna.
Ni är bäst!
Utan er skulle jag inte stå stadigt där jag är idag.
 
Ikväll skriver jag stolt och säger att "nya" Cajsa är bäst.
Utan alla käftsmällar skulle jag aldrig vara där jag är och den jag är idag.
Och jag på riktigt rockar. 
PEACE
 
 
USE YOUR SMILE TO CHANGE THE WORLD.
DON'T LET THE WORLD CHANGE YOUR SMILE.